Det röda fältet

Jag har läst Det röda fältet av den kinesiske författaren Mo Yan. En berättelse om en släkt och tre generationers öde som tar plats i Gaomi, Kina under 1920- och 30-talet. Något som utmärker Mo Yans stil är hans förmåga att stringent väva samman en berättelse om grymhet, kärlek och frihetskamp med detaljerad realism och glänsande magi.

Mo Yan följer familjens kamp som destilleriägare som producerar durrabrännvin och som sedan blir en del av motståndsrörelsen under andra sino-japanska kriget. Maktvakuumet som uppstår till följd av kriget bidrar till blodiga strider mellan rivaliserande banditgäng, något som får stora följder för personliga kärleksrelationer.

Det röda fältet är en historia fylld av de mest omänskliga handlingar människor emellan och lidande. Mo Yan beskriver även ockupationsmaktens – de japanska soldaternas lidande – något inte torde vara konventionellt för berättelser författade av den sida av ett krig som blivit angripen och ockuperad.

När jag läste De röda fältet var det svårt att inte urskilja likheter i berättarens tonläge och gestaltning till Göran Rosenbergs bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz.

Mo Yan är ordrik och färgstark med ett närmast poetiskt synopsis.

Det röda fältet är berättelse som innehåller alla nyanser av kärlek, grymhet och den kamp för överlevnad som bara kan uppstå när andra människor är det största hotet.